Topplinje
Mylinglogo
Detta är konst

Melagor

av Jimmy Ohlsson

Det var en lugn och fridfull skymning i slottet Halingborg, som skymningarna brukade vara på försommaren. Melagor satt avslappnad i sitt arbetsrum. Den gamle magikern lutade sig tillbaka i sin stora röda kammarstol. Han slöt de trötta ögonen en stund, och tuggade fundersamt på tungan. Det dammiga lilla rummet i östra tornet var ganska litet, nästan för litet med tanke på alla böcker som låg travade här och var på varandra. Böckerna var i olika storlekar och färger, och på dess ryggar kunde man läsa titlar som, 'Fototropin i teorin och praktiken', och andra som 'Att brygga en besvärjelse'. Rummet lystes upp av en stor gammal kristallkrona som hängde i det höga taket.

Mannen mumlade något och rätade sedan på ryggen. Han tittade ner på den nya boken med tomma sidor, och rynkade sedan på sina buskiga vita ögonbryn. Magikern hade aldrig trott att det skulle vara av denna vikt. Han hade studerat magi i många långa år, läst böcker på olika språk, men han hade aldrig anat att det skulle vara så här svårt att ge ett namn åt sin bok.

Han hade funderat på något som hade med hans personlighet att göra, eller kanske ett vanligt inte så speciellt namn, Melagor Magikerns Bok? Nej, det lät för fånigt. Han drog en djup suck och lutade sig åter tillbaka i stolen. Bläckhornet stod på bordet framför honom, med den eleganta fjäderpennan instucken. Det gula vaxljuset lyste upp bokens gula tomma blad. Melagor såg sig runt i rummet, alla böcker som låg travade. Böcker som han hade samlat på sig i sina resor runt hela Mundana, böcker från hans egen tid som lärling. Magikern log ett leende, och slickade sig om de torra läpparna. Han saknade tiden med sin gamla mästare, en mästare som nu sedan länge hade lämnat honom.

En kråka landade på fönsterbrädet i det öppna fönstret, den avtecknade sig mot den röda skymningshimlen, den lade huvudet på sned och iakttog den gamle mannen nyfiket, den blinkade några gånger, och fortsatte stirra på magikern med sina svart pärlögon.

Melagor drog ett andetag, och vävde sedan snabbt en besvärjelse som stängde igen fönstret med en smäll. Kråkan flaxade kraxande och skräckslagen därifrån, kraxningarna försvann snabbt bort över slottsgården.

Magikern rätade på sig ännu en gång. Viftade bort lite damm från den blåa rocken, och drog sig i det långa vita skägget. Ett namn var det, han hade tecknat ner många besvärjelser i sina dagar, och även gett ut en bok om magisk teori. Men det hade vart en annan sak, att ge ett namn åt en biografi. Han suckade igen, det var verkligen inte lätt att skriva. Även om folket trodde att Melagor kunde hjälpa dem med allt, vid minsta lilla problem kom de springande efter honom. Han kunde visserligen mycket, men om dom visste hur mycket han hade fått slita.

Mannen tittade ut genom fönstret, uppslukad i sina funderingar. När han med ens?

Melagor lutade sig fram över boken med ett leende. Han greppade fjäderpennan, och lät den bada ett tag i bläckhornet innan han satte den mot pappret. Han skrev ner några ord med mycket vacker och nästan överdriven stilighet. Sedan lutade han sig tillbaka och drog en suck av lättnad, nu skulle folket få veta hur en magiker har det, så fort han avslutat sin påbörjade bok. 'En inblick i mitt magiska liv'

Bild
Bild

Kommentarer

Gst (2012-01-09 13:06:20)

Helt briljant! I sin enkelhet ett mästerverk! Hur får jag tag i författaren? Finns det någon mail? Skulle vilja läsa mer av denne fantasyns Strindberg!

Bild

Kommentera sidan

Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.

Kommentar:

Skriv "Jag är människa" för att visa att du inte är en bot: