Topplinje
Mylinglogo

RSS-banken

RSS-banken är Mylings försök att samla ihop så många svenska nyhetsflöden om rollspel som möjligt på ett och samma ställe. Säg därför gärna till om det är någon som vi verkar ha missat. Använd länkarna till höger för att komma till respektive hemsidas nyhetsutskick. Allt presenteras nedan. Mer detaljerad information om varje inlägg nås via rubriklänken. Den som vill prenumerera på nyhetsflödet i sin RSS-läsare kan trycka på den gröna RSS-symbolen.

BildBild

Tankar från Trakorien

Ishjärta lyrics


Ishjärta – Heart of Ice
Seventh song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


This song depicts a disastrous expedition to the submerged ruins of the city Krau-Ki. A band of monks are looking for an ancient blade that they think will be useful against the undead Crurer. The ruins are located in a giant ice cave under the glacier Kmorda. To make things even worse, a lake has formed on the glacier above the city.

Swedish lyrics

Bortom berg, bortom snö
finns en stad under sjö
Markens märg hör jag dö
Hjärtat slår, håller rytmen än
Ur en tid, av ett band
utan frid, vinterns hand
letar strid, klyver land
genom köldännu vandrar hän

Vad än vi söker så finner oss ödet
Vi blir allt färre, vi faller i vår grav
Där isen kröker att leda oss till möte
ren vinterns herre det kalla rummet gav

Allt ska vakna
Allt ska dö

Den oss hemsöker drar ner oss i flödet
är inte kräsen. Konfluxen blir vårt nav

Regnbågen fångad under frusna himlavalv
i stumma speglar hennes skri
Miljoner tårar regnar ner med isens skalv
Vi delar bittert hennes sorgestund
aldrig mer bli fri

Kom ät med mig
känn giftet fylla benoch blod
Bli ett med allt
låt dela syskonspillrans bord
Hör natten gå till ton från isens tusendropp
Med gryningsljus 
ska vattnet tvaga fallen kropp

Vart än vi strävat vi aldrig funnit något
Under vår väntan förbannelsen låg kvar
Vi ständigt bävat 
men alltid plikten vågat
Förfädrens längtan  
vårt hopp i tiden bar


English lyrics
Beyond mountains, beyond snow
there’s a town under a lake
I hear the earth’s marrow die
while the heart beats, still keeping it’s rythm
Out of time, of a bond
without rest, winter’s hand
seeks battle, cleaving land
roaming still through the cold

Whatever we seek, destiny finds us
We’re getting fewer, falling in our graves
Where the ice curves leading us to meet him
the lord of winter opening his cold abode

All shall awaken
All shall die

He who haunts us pulls us down into the flow
He devours. The Conflux be our grave

The rainbow trapped beneath the frozen heavens
silent mirrors showing her fear
A million tears fall from shuddering ice
We share her bitter sorrow
never again to be free

Come eat with me
feel the poison flow through bone and blood
Become one with all
share the table of our shrinking group
Hear the night pass, resounding dripping ice
With the morning light
water shall cleanse our fallen bodies

Wherever we strived, nothing was found
Throughout our wait the curse remained
Incessantly we trembled 
but still honoured our duties
The ancestors’ longing 
bore our hope through ages

# # #

The Conflux is a central concept in the novels. It is a needle's eye in the flow of destiny, a time and a place towards which all narratives converge. What happens there will decide the future. Many for this reason seek to dominate The fifth Conflux that is approaching, among them the wizard Shagul from Death's End.

Tue, 26 Jun 2018 08:59:00 +0000

Den gudomliga väven lyrics


Den gudomliga väven – The Divine Tapestry
Sixth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


The story in the four novels revolves around a lost and messed up divine tapestry – a blueprint of the world as it was meant to be. The eccentric rooster Koklai of divine origin is sent to the world to fix things, working with some of the main characters. He wields The High Language, which has the power to change reality.

Swedish lyrics

Tuppen står mot solens uppgång
stolt han gal de gyllne toner
Orden sjunger Höga språket
Låga tungan löper under

Varpens plogfåra

dess skyttel en fågelnäbb

Jag väver världen

Vet ni det nu eller ej

Väven vindlar, varp och inslag
Tråden, skör som ålderhåret
faller i sitt eget alldjup
Bythos kallar kött till bilden

Mäktigt ljuder runosång
ger dälden, skaldar träden
täljer tingen, mäler tiden
Tar flöde och form
Trälavind, din trägna gång
låt klösa gråhavstäcket
Ro med kraft till ön Marjura
Nu skåda en strand

Havets sten på solstrand smälter

Blommor vissnar, bladen vittrar

Gudabann till ände gånget

mörker föder forna makter

Aldrun, sångerskan ur vågen
Silvia Miranda, häxan
Ammisadu, sydlandsprästen
alla bidar tidens allvar

Masternas frukter

med seglens gula bladverk

alla löven nu

faller i havet

Stammen klyver vattnets yta

Ödets ässja hörs i fjärran

Norden kallar, nordan kyler

karga nunors vakt om natten

fjärran arten, skalets folk

bekryper djupen under ytan

bidar tiden, väntar lägen

klamrar ren vid bark och grenar

Hanen höjer halsen lång
ur hinnor halar djuren
klöser marken, hackar lösen
ger värme och blod
Fågelns tjut med gudatvång
drar vinden, sliter varpen
lyfter livet ur dess drömmar
Han väver ett land

En strand
En hand
Ett band


English lyrics
The rooster in the dawning sun
proudly calls his golden notes
Words are sung in godly language
The lower tongue chants below

The warp a furrow

The shuttle a bird’s beak

I weave the world

Do you know it now or not

The weave winds, warp and weft
The thread, brittle as aged hair
dives in it’s own deep
Bythos calling flesh to image

Mightily sounds the runesong
turns the valley, sings the trees
telling things, declaring time
flowing and forming
Slave wind, sedulous worker
claw the grey coat of the sea
Row forcefully to the island of Marjura
Behold its shores

Stones of the sea melt on sunny shores

Flowers fade, leaves wither

The curse of the gods has come to an end

darkness yielding ancient powers

Aldrun, singer of the waves
Silvia Miranda, the wind witch
Ammisadu, the southern priest
all await a time serene

Fruit of the masts

and the yellow foliage of our sails

all leaves now

fall into the ocean

The tree trunk cleaves the water surface

The forge of destiny is heard from afar

North is calling, north wind paling

barren faces watching in the night


A distant species, people of the shell

crawling in water under the surface

expecting times, awaiting events

clinging to bark and branches


The rooster raises his neck
hauls animals from fetal membranes
claws the ground, hacks the watchwords
summons warmth and blood
The bird’s godly howling
rends the wind, tears the warp
lifts life out of it’s dreams
He weaves a world

A hand
A link
A land

# # #

Lines in red are Japanes haikus with an extra line. 
The extra line in the first haiku is from Völvans spådom, a prophecy in the ancient viking text The Poetic Edda.

Lines in green loosely follow (in Swedish) the viking meter of fornyrdislag with two pairs of alliterated sounds in each line.

Bythos is a world beyond the world in the novels, where the rooster Koklai arrives from. The greek word Bythos means deep (abyss comes from this) and is a concept in gnosticism.

Aldrun, Silvia Miranda and Ammisadu are all main characters from the novels.

Tue, 26 Jun 2018 08:38:00 +0000

Shum Shaula lyrics


Shum Shaula
Fifth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


Shum shaula means Svavelvinter (Winter of sulphur) in Ithilgrom's tongue, the ancient language of the undead people of Cruri that you see waking up on the album's cover. The Cruri have been sleeping in the mires on Marjura for eight hundred years, waiting out a curse. The song depicts their somewhat optimistic dream of a new, bright future.

Swedish lyrics
Rämna lera

Strömma myr ur huvudhåla
flöda brun som öl ur mun
Tandarad, låt sila rot som slam från tunga
Tömma, torka, orka glömma
klistrad lunga 
sliter bröstets kalla djup
Andan sargar svalg
och strupens karga stup

Frusen kättja
gyttjan fjättrat folk som fränder
Pansarisen låst och lastat
lagda låg vi under isens täta täcke
Bida hat att rida snart
Vintern river land
Vi väntar Cruri vår
Varvet vänder, stjärnor
väcker man från bår

Shum shaula

Regum laaba

Kvur Kaarot bas Shum shaula

Regum ailee!

Vakna, vandra
fria andra
finna randen
Landakennings lagoband
Blodets trolldom dövar smärtan
prövar hjärtan
Segra, lägra Cruri land

Kapa, brista rygg och lem
för koppareggen
Rikta, ränna skäktans ramm
mot hjärteväggen

Mitt folk är tidens hjältar nu

Jagannath drar vårt ödes plog

Se fälten vita i morgonens ljus

Bergen stiger bortom berg

När våra blickar höjs är månen röd

Låt knivar falla till en köttets vard

er död vårt liv till vård

Mitt folk är tidens hjältar nu
Jagannath drar vårt ödes plog
Se fälten vita i morgonens ljus
se bergens rötter väts där lemmar blöds

English lyrics
Clay cracking

mire pouring from skull
flowing brown as ale from mouth
Teeth sifting root and sludge from tongue
Emptying, drying, working to forget
glued lungs 
tearing the cold depths of my chest
Breath rending throat
my windpipe’s barren chasm

Frozen lust
mud fettering folk and family
Icy armour trapping and weighting down
deep under heavy ice we slept
Bide hate, soon to ride again
Winter tears the land
We await the spring of Cruri
Circle turning, stars
awaking man from bier

Shum shaula

Regum laaba

Kvur Kaarot bas Shum shaula

Regum ailee!

Awaken, go
free others
finding the edge
Landakenning’slaw-bond
Blood magic dulls the pain
tries our hearts
Prevail, mount the lands of Cruri

Cut, break back and limb
under the copper edge
Aim and ram the bolt
towards the crumbling heart

My people are the heroes of our times

Jagganathpulls the plow of our destiny

Behold the fields, white in morning light

and mountains rising beyond mountains

Raising our gaze to a red moon

Let knives strike down to feast on meat

to make your deaths our life

My people are the heroes of our day.
Jagganath pulls the plow of our destiny
Behold the fields, white in the morning light
Behold the mountain roots
wet where limbs are bled

# # #

Red text is in Ithilgrom's dead tongue and translates to:
Winter of sulphur
the king has risen
Cruri under the winter of sulphur
Make way for the king!

Green text is a pastiche on the initial chorus of John Adams opera ”Nixon in China”, act 1, scene 1.

Jagannath is a giant being in the magma under the island Marjura. You can see him in the video Vanderland. The name is from Hindu mythology – same as in ”juggernaut”.

Landakennings lagoband / Landakenning's law-bond is the magical force that keeps the Cruri alive.

Fri, 22 Jun 2018 09:12:00 +0000

De åldriga ödlornas ed lyrics

De åldriga ödlorna ed
Oath of the Ancient Wyrms

Third song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


De åldriga ödlornas ed is sung by the dragon Blatifagus who is featured in the novels. He sweeps through the night over the dark sea, carrying the prince Arn Dunkelbrink on his back, cursing and raging over the fact that he's forced to serve this puny human for as long as it lives, dreaming of the days when he'll be free again, savouring the havoc he'll wreak among 'the wet ones' then.


Swedish lyrics

Stormarna tystnar 
under vredens vridna vingslag
Länderna sargas 
under vassa klornas blodbad
Händer ska krama 
vad de våta funnit döden värt
rinna mellan fingrar 
allt det ni har hållit mödan kärt

Gisslar min rygg 
med rapp från herremannens piska
Nesan – ur släktled 
hör jag förfäderna viska
”Varför bland ormar
miste ätaren sitt höga namn?”
Varför bland drakar
lever jag med denna svarta skam

Allting ska brinna
en ny värld att vinna
Ingen ska hinna
i elden försvinna

Vansinnet bär jag
Flamman ska snärja
och natten förhärja
till den brinnande dag
Ingen kan värja
Blodet ska färga
de kroppar jag bärgar
Förgörelsen är jag

Jag flyger under månen in i gryningen
Min led är lagd 
mot mänskoland längs dyningen
Mitt ögas stål 
ska nagla fast din våta kropp
Du krälar, klagar, vädjar
sedan slukar jag ditt sista hopp

Min mörka skugga sveper över sjö och land
Snart vänder morgonfriden 
till en dag i gyllne brand
Förtära ska jag allt ni rest 
med trägen hand
Det gamla går i grav 
när lågan väller över tand

Markerna gungar
Käftar ska sjunga
Jag slukar era unga
de kokar på min tunga

Illväder hopas över
folkens trygga nästen
Ätaren av de egna sliter
murar från fästen
Strupar ska skria
”Blatifagus! Nu är döden här!”
Klornas vassa liar
till benpipan genom köttet skär


English lyrics

Storms fade 
under wingbeats of wrath
Lands are rent
in the bloodbath of tearing claws
Hands will cling to 
what the wet ones would die for
running through fingers 
all that you held dear

The whip of my master 
scourging my back
Oh shame! Out of my past 
I hear the ancestors whisper
”Why among wyrms
did The Eater loose his name?”
Why among dragons
do I live with this black shame

All shall burn
A new world to win
No one will escape
in the fire they’ll perish

I carry the madness
My flames will ensnare
blazing the night
into burning day
No one will escape
Blood will spatter
the bodies I claim
I am destruction

Under the moon I fly into the morning
My route is laid 
towards men’s lands along the swell
The steel of my eye 
will impale your wet bodies
Wailing you’ll pray for mercy 
until I devour your hope

My dark shadow sweeps over sea and land
Soon the sweet morning 
will turn into golden fire
I’ll eat what you have built 
with diligent hands
All that is old dies 
when flames escape my teeth

The grounds will shake
jaws will sing
I devour your young
they boil on my tongue

The storms will gather
over the homes of humans
The Eater of his own
tears walls from their roots
Throats will scream
Blatifagus! Doom is here!”
The scythes of my claws
cut through flesh to the bone

# # #

I think I actually was inspired by the Swedish version of 1985 music TV-show Night Flight when I wrote this song ;-).

Thu, 21 Jun 2018 19:01:00 +0000

Mörkrets tid lyrics


Mörkrets tid – Time of Darkness
Last song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.

Link to video (soon)

Mörkrets tid is a memento mori – a reminder that we all are mortal. It is is sung by a victorious mercenary standing in the carnage after battle. He triumphantly sings to his dead enemies, but also knows that he may be among the fallen next time.


Swedish lyrics

Till jorden vi kommit, mot hädan vi går
den ene i sjukdom, den andre med sår

Rinner i grälla strömmar 
från kullens hjässa till jordefoten
det ska brinna i mina drömmar 
från svärdets vässade egg mot roten
det kryper längs lädren 
i skorna som jag har burit
det dryper i klädren 
på offren som jag har skurit

Blodet som levde
nu levrar det sig i kroppar
på krakar som fruktade döden 
och fruktade mig.
Döden vi skänkte
snart skänkts den åt oss
Jägarn blir jagad
då slocknar i natten hans irrande bloss

Sprättar med vässat stål 
alla era kuddar och era sömmar
Jag avrättar, tar nu kål på din häst
din hund liksom dina drömmar
Silver jag söker att vandla till vackert vin
Vi ska supa som svin 
för att glömma bort alla tömda

Vi gångar åt jorden
Vi svävar åt sky
Snart dricker vi dammet 
och äter den dy
på vilken vi vandrat
vår saga är all
när döden oss kallar
vår drottning – o Ereshkigál

De rosor som stod i blom 
ligger alla brutna av vapenslakten
Vi har krossat med krigets dom 
och med våra spjut hägnat hela trakten
Ni dog för er tro
inga böner ni längre hinner
Vi tog era bon 
all er lön, alla era kvinnor


English lyrics

To the earth we came to the yonder we go
some in sickness, others by wounds

Pouring in glaring rivulets 
from head to earthly foot
it will burn in my dreams 
from sword’s edge to the root
it crawls in the leathers 
of shoes that I’ve worn
it flows in the clothes 
of victims I’ve torn

The blood that lived
now clots in bodies
of weaklings that feared death 
and feared me
The death we gave them 
soon will be given to us
The hunter turns to pray 
as the flame of his soul perishes

My sharp steel 
will gut all your pillows and seams
I butcher your horse 
your dog, and your dreams
Your silver I gladly transform into wine
We seek sweet oblivion 
by drinking as swine

We walk towards earth
We soar towards sky
Soon we drink the dust 
and eat the mud
on which we walked
our story comes to an end
when death calls us
our queen – oh Ereshkigál

The roses that blossomed 
all lie broken by our weapons
We crushed with decree of war 
and fenced off the lands with our spears
You died for your faith
no time for prayers
We took your dwellings 
your pay, and your women

# # #

Ereshkigál is the death goddess in Sumerian mythology. The pantheon in the Trachorian fantasy setting is mostly borrowed from Mesopotamia.

This song is actually mentioned in the novels as the masterpiece of undead bard Shopachinka. It originally had the title ”Gúttura från ett rykande slagfält” – ”Gúttura from a smoking carnage”, which was considered too wierd.

I'm pretty satisfied with the lyrics of this song since there's a lot of nordic-style allitteration and also four-syllable-rhymes between (Swedish) lines.

Tue, 19 Jun 2018 22:17:00 +0000

Reviews of Mörkrets Tid


Reviews of Mörkrets Tid
Please post your personal reviews of Svavelvinter's Mörkrets Tid as answers to this blog post. We'd appreciate if you refrain from discussions here and keep those on the Svavelvinter FaceBook forum.

Professional reviews
* Jimmy Barendt, 4/5 at Rocknytt web site, june 2018
* Mårten Cederberg, 5/6 in Gaffa Magazine, june 2018
* Peter Bernhardsson, 9/10 in Sweden Rock Magazine, may 2018 (link when available)

Wed, 13 Jun 2018 06:02:00 +0000

Glasmannen lyrics


Glasmannen – The Glass Man
Fourth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.

Link to video

The Glass Man is about a wandering, seemingly immortal wizard with semi-transparent skin. He's been travelling the world under many names since ancient times, founding nations in his ambition to create the beautiful and everlasting, but everything he does inevitably leads to disaster. Shagul from the song Death's End was an apprentice of the Glass Man.

Swedish lyrics
Du steg ur dimmigt hav
när boken blev till kött
Ditt ord oss branden gav
ett hopp ur bilden fött

Vi levde av ditt namn
Vi brann med ordens makt
Vår färd stod utan hamn
Vår lust blev all vår jakt

Er aska nu ur min hand
Var boning mald till sand
Jag driver från land till land
förvittrar varje band

Ur varje stad och by
min låga sveder skyn

Volterra stal en evig vår
Astrumal, drömmen om ett land
Omegon, varje slag han slår
Golabag fann sin grav i sand

Allt jag är
allting som jag var
aldrig mer en vandring utan kval
Det jag såg
det jag måste se
allt för den mörka drift jag bär 
som aldrig gör mig lycklig mer igen

Kom led oss i vårt krig
Låt egg bli fjäderns fall
Ditt liv till svärdet vig
Låt döden bli vårt kall

Sug skönhet ur var träl
Töm ådror på all kraft
Till Laabnes höga väl
drick evighetens saft

Längs väg från världens rand 
vart fotspår står i brand
Ur varje stad och by 
min låga sveder skyn

Må ditt minne äta sina skuggor
Du ska till slutet 
alltid vara ensam med din smärta



English lyrics

You rose from misty sea
when the book turned into flesh
Your word gave us fire
the hope born from an image

We lived by your name
We burned from the power of words
Our journey had no port
Our lust was all we craved

Your ash pours from my hand
Each house is ground to sand
I drift, land to land
withering each bond

Out of every city and village 
my flame scorches the sky

Volterra stole eternal spring
Astrumal, the dream of a land
Omegon, each blow he strikes
Golabag found his grave in sand

All I am
everything I was
never more a painless walk
What I saw
what I had to see
due to my dark yearning 
that never again leaves me satisfied

Come lead us to our war
Let steel cut the feather
Wed your life to the sword
Let death be our calling

Suck beauty from each slave
Drain all power from veins
To the heights of Laabne
drink the sap of eternity

On roads from the worlds rim 
each footstep is on fire
Out of every city and village 
my flame scorches the sky

May your memory eat its shadows
Until the end 
you’ll travel alone with your pain

# # #

The spoken words at the end of the song is a curse laid by the Glass Man on one of the main characters in the novels.

Mon, 04 Jun 2018 06:48:00 +0000

Rubicon och Marvel

Herakleitos förgäves letande efter Rubicon

”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.” Så hävdade Herakleitos enligt Plutarchos.
Kan man då läsa samma bok två gånger? Knappast, för liksom flodens vatten har mycket flyttats mellan lästillfällena.

Jag anmälde Tom Hollands bok Rubicon på Goodreads 2013 och var då mycket entusiastisk. Fortfarande tycker jag att boken, som handlar om republiken Roms nedgång, är spännande att läsa, men nu anar jag att Holland liksom Plutarchos friserar framställningen en hel del. Fortfarande finner jag Rubicon vara en suverän bok för den som på ett njutbart sätt vill orientera sig i slutfaserna av den romerska republiken, men eftersom jag läst annat sedan dess, så märker jag hur Holland fyller boken med värderande adjektiv, ställningstaganden och uttalanden om huvudpersonernas känslor, karaktär och avsikter som han rimligtvis bara kan spekulera i. Jag lämnade exempel i mitt blogginlägg om hur diktatorn Sulla framställs i två olika böcker.

Jag har två skäl att återvända till Rom och Rubicon. Dels är det en fantastisk berättelse om intriger, förödande felbeslut och svek, dels gör jag efterforskningar inför en ny roman som jag nu tar tag i på allvar.

Efter att ha sett Marvelfilmen ”Infinity wars” så slogs jag av hur lösningen på alla konflikter och problem i Marvels universum till sist alltid handlar om vem som smockar hårdast. Det blir ganska enahanda* även om filmen var oväntat bra och underhållande. Romarriket hamnar förvisso också i våldsamma lösningar allt som oftast, men den fascinerande skillnaden är hur maktkamperna pågår i ett system med givna regler som måste manipuleras. Gaius Julius Caesar ledde sina galliska legioner över Rubicon därför att hans politiska motståndare fått senaten att återkalla hans kommando och beordrat hem honom för att ställa honom inför rätta. Caesar valde då att starta inbördeskriget mot sin gamla kumpan Pompejus som alternativ till personlig ruin och exil. Flera år tidigare hade Caesar kohandlat till sig guvernörskapet över Gallia Cisalpina för att kunna föra erövringskrig norrut och plundra till sig de rikedomar han behövde för att betala stora skulder efter utdelade mutor, väljarvänliga men dyrbara TV-spektakel och arvoden till FaceBook och Cambridge Analytica, allt med målet att bli vald till karriärstjänster.

Hur det går för honom och republiken får ni läsa i nästa roman.


* OK, de flesta slagsmål hos Marvel är tvåhändiga

Fri, 25 May 2018 06:03:00 +0000

Döds Ände lyrics


Döds Ände – Death's End
First song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Döds Ände is sung by the wizard Shagul, shouting out his defiance towards the gods – ”the storytellers” to him. He refuses to be a character in an already written story and has stolen his name, placing it in a magical book which makes him his own master and invisible to the gods.

Swedish lyrics
Var än jag är
förblir min tanke min
I världen härskar jag med egen håg
Jag lever hellre fri av dy och syra
än tjänar gudarna i höga himlar

Jag är han
Jag är ingen
Jag tar makt över tingen
Jag är han
skorpionen
Jag är utvald till tronen

Mörkerman ses mäktig stånda
gräsligt fram ur gravens grotta
Ve den stad där vaggan stod
Djupen må dess murar sluka

Låt fjättra var min lem i stumman länk
om smidd än av den hårdaste demant
mitt skratt ska flykta levande ur fängsel
som fjädern dansa bort med vårens vind

I boken skriver jag mitt eget liv
min hand med tålmod formar var versal
Låt rygg som saknar vilja träla slav
Mitt öga slukar rymd från höga berg

Berättarna må kräla i sitt guld
De läser mig, men ser mig ändå inte
De hör min röst, men ingen styr mitt öde
jag äger mod att knyta stolt min näve

Varje man
jag är Shagul,
bringar aska och tagel



English lyrics
Wherever I am
my thoughts remain my own
In all the world I rule by my own will
I’d rather live free in mud and acid
than serve the gods in high heavens

I am he
I am nobody
I claim power over matter
I am he
the scorpion
I am destined for the throne

The dark man rises with might
horribly from the cave of his tomb

Woe to the city where his cradle stood
May the deep swallow its walls

Let fetter each limb with rigid links
Be they forged of unyielding diamond
my laughter will still escape alive
like a feather in the winds of spring

In the book I write my own life
my hand patiently forms each letter
Let the spineless serve as slaves
My eye tastes the view from above

The storytellers may crawl in gold
They read me, but they see me not
They hear me, but don’t rule my destiny
I proudly dare to clench my fist

All men
I am Shagul,
bringing ash and whip

# # #


* Red text is a quote from the prophecy Vox Ranzina in the RPGs and novels. It spells doom for the city where Shagul was born.
* Lyrics paragraphs 1,4 and 6 were written in blank verse as a homage to John Milton. Somebody pointed out that Shagul has an agenda similar to Lucifer in Milton's Paradise Lost.
* Döds Ände – Death's End – is a concept from the novel Svavelvinter, where the wizard's disciples seek immortality. It doesn't end well for them.
* The name Shagul means ”scorpion” – this is incidently the scorpion on the Svavelvinter T-shirts and on the spine of the novels. You can see Shagul on the reddish book cover to the right, on the cover of the novel Slaktare småAll Little Butchers.
* ”Demant” is an older spelling of ”diamond” in Swedish. I used the older word to better suit the rythm.

Tue, 15 May 2018 06:29:00 +0000

Vanderland lyrics


Vanderland – Wanderland
Second song on Svavelvinter's full-length album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Vanderland is sung by those who flee from the polar island Marjura as it is invaded by the undead seen on the album cover.

Swedish lyrics

Vårt liv var
nu rinner det med blod ur handen
och sinnen bar
de bleka fingrars spår i sanden
Vi står här, vi väntar på den karga stranden
men sorgen tär de råa, sönderslitna banden

En mörk däld
vi följer bort från hemmahärden
Mot norrskenets eld
och fjärran stränders is går färden

En kall dag
vi går i skepp från moderjorden
Med vindars tag
hörs mörka vågor slå mot borden
En blek syn, då tystnar alla sorgeorden
som havens dyn ur skogen väller döda horden

En tusenårig leda
min vilja fjättrad med eviga band
Jag bidar stum i nedan
vars smälta sätter mig i brand
För synen böljar ringen
Jag trälar under mitt ögas tyrann
En väg för all och ingen
I dimma elden undan rann


Folk som djur

slät som kvur
lämnar trakten
Övermakten
härjar, jagar
De som klagar
flyr från döden
Dolda öden
väntar vaga
Sorgesaga
fä som frände
går till ände
Rinn i natten
blod som vatten
ur min hand
Vanderland

En lång tid på Gjutenheim 
vi levt, nu är den
med Kmorda förbi
Nu brinner jord, nu smälter världen


English translation
Our life that was
now pours with blood from our hands
Our senses trail
pale fingers in the sand
We stand waiting on the barren shore
grief tearing the raw, torn ties

Through a dark valley
we wander from the hearth of home
Towards the burning northern lights
and ice of unknown shores we walk

One cold day
by ship we leave our native home
With every gust of wind
dark waves lap against the strakes
A paling view, silencing all wailing
Like swell of the sea, the dead come forth


A thousand years of dejection
my mind bound by eternal ties
I wait muted below
where the smelt burns me
Before my eye the ring wavers
I'm a slave under the tyrant of my gaze
A road for all and no one
My fire swallowed by the mist

People and beasts
smooth and kvur
leave the lands
Mighty powers
ravage and hunt
Those who wail
flee from death
Hidden destinies
dimly await
Saga of sorrow
beasts and folk
reach their end
Run in the night
blood and water
from my hand
Wanderland

A long time in Gjutenheim 
we lived, now it has passed
along with Kmorda 
Earth is burning, world is melting

# # #


Red text is sung by the native humans
Blue text is sung by Jagganath, a giant being trapped in the magma under Marjura
Black text is a description of what's going on
Green text is sung by the ice giants that leave since the glacier Kmorda is melting

Please ask away if you have any questions!
(Incidently, Vanderland is the title of the fourth book in my fantasy tetralogy. There's a double meaning to the word, but I won't spoil the story.)

Mon, 16 Apr 2018 08:02:00 +0000

About Mörkrets tid

Mörkrets tid – Time of Darkness – is a full length album by the Swedish metal band Svavelvinter, music by Christian Älvestam and lyrics by Erik Granström. It is currently available at dimoutproductions.com

In this blog all lyrics from the record in Swedish and English will be collected. I will explain what each song is about, one at a time for those interested.

Reviews page

Lyrics of songs in the album
Döds ände – Death's end
Vanderland – Wanderland
De åldriga ödlornas ed – Oath of the ancient wyrms
Glasmannen – The glass man
Shum Shaula
Den gudomliga väven – The divine tapestry
Ishjärta – Heart of Ice
Mörkrets tid – Time of Darkness

The setting
The setting in the album was created a long time ago for a series of Swedish role playing game (RPG) adventures and novels written by Erik Granström. Christian played the RPG as a kid and picked up the name Svavelvinter, which is the title of the first RPG adventure as well as the first novel in the series. The renaissance fantasy land Trachoria invades the polar island Marjura to gain control of it's sulphur marshes, setting in motion all kinds of bad things.

All the songs on Mörkrets tid are set on Marjura, picturing scenes, creatures and moods from the novels, while the next Svavelvinter album probably will move to Trachoria proper.



Sun, 15 Apr 2018 17:21:00 +0000

Mörkrets tid är här


Här är omslaget till metalbandet Svavelvinters andra album Mörkrets tid med motiv från Marjura och Trakorien. Christian Älvestam har gjort musiken och undertecknad skrivit texterna till alla åtta låtarna på skivan. Christian har precis sjungit klar alla skönsångspartier med bättre utrustning och ska nu köra partierna med growl. Under februari blir det mixning och mastering i Skövde och sedan hoppas vi kunna trycka upp CD-plattor för försäljning framåt april. Vi kommer eventuellt att köra en separat kickstarter för vinylversion senare.

Illustrationen med crurerna som vaknar ur sin mosse är gjord av Pär Olofsson och Seiya Ogino kommer att fixa layouten från Australien tillsammans med Christian.

Fri, 12 Jan 2018 17:33:00 +0000

Barmhärtighet i Vond

”Desire of the Endless” av Khrymson-Taibhsean på Deviantart

Här kommer ett utdrag ur novellen Barmhärtighet i Vond (eng. Mercy in Vond) som jag just skriver på till Fria ligans rollspel ”Forbidden Lands”. Demonen Merigall är inspirerad av figuren Desire of the Endless i Neil Gaimans Sandman, och är liksom denne/a en vacker könlös varelse. Texten är ännu inte slutredigerad.


Merigall sträckte ut armen i mörkret, men bäddens andra halva låg tom. Rostbröderna måste ha fört bort sängkamraten minst någon timme tidigare eftersom lakanen mötte fingrarna svalfuktigt döda. Ynglingen kunde varken ha gjort motstånd eller försökt väcka Merigall, antagligen för att prästerna viskat hur varje ohörsamhet skulle dra straff till hans hemby. Rostbröderna fruktade Merigall, men än mer fruktade de hungrige Krasylla, till vilken pojken nu förts för ett sista möte.

Demonen steg upp för att korrigera sitt ansikte i en liten silverspegel. Dragen hade flutit ut såsom de brukade göra under tung sömn, men Merigall stramade dem viljemässigt till sedvanlig skönhet, valde för dagen ett strikt och mörkt, könlöst anlete över färgfria kläder som passade humöret. Ögonen förblev som alltid kattgula.

Utanför sovgemakets kvalm låg fästet Vonds kalla stenkorridorer öde. Ingen vågade hålla vakt utanför Merigalls kammare och ingen vakt behövdes heller. Demonen hade intagit dvärgfurstens tidigare kvarter högt på bergssluttningen för eget bruk sedan människokungen Algavard erövrat Vond trehundrafemtio år tidigare och sedan lämnat trakten för att marschera mot nya krig. Kromberdvärgarnas klanmärke fanns ännu inhugget i varje dörr, men saknade sedan länge innebörd.

Nattvararens dimma bäddade fortfarande in den stigande solen. Dagen lovade ändå skärpa vad gällde såväl kyla som utblick och vackra vyer mot Hargas förbrända dalmarker öppnade sig för ögat där demonen gick. Passagen utför berget löpte längs balustraden över en av gudinnan Hemes plågoplatser. Några präster utstyrda i rostiga masker över ockradraperade kåpor bugade tyst när Merigall passerade, men demonen kände inte igen dem bakom järnet och besvarade heller inte deras hälsning. En blick ner mot innergården berättade att kyrkans offerfångar var på upphällningen, för en ensam gamling stod fjättrad vid pålarna, mager som en gallget. Kanske var han redan död, reagerade inte alls när vitmålade dödsskuggor i sin dans drog blodsränder med klorna över hans eländiga kropp. Den förvridna trästam som representerade gudinnan Heme såg också mest uttråkad ut.


De enda dörrarna in till Krasyllas kammare var satta i roterande trummor med fördröjningsmekanism. Den som knuffades eller valde att själv gå in blev kvar under flera minuter, ögonblick som tillhörde Krasylla och lät honom förfara med gästerna såsom han önskade. Merigall tvekade emellertid inte utan pressade dörren framför sig och hörde sedan droppande kvicksilver börja mäta ut audienstiden inifrån väggen. Salen var varm och stinkande som en slaktplats i jämförelse med den kalla, rena luften utanför. Rummet var rymligt, men upptogs likväl till hälften av Krasyllas utflutna massa. Merigall såg genast sina föraningar bekräftas, ty den kropp som förfarna fingrar smekt bara timmar tidigare satt till hälften inbäddad i Krasylla, vars stora, kloförsedda hand kramade bålen, varken kärleksfullt eller för att hålla den på plats, utan som när mjölkerskan kramar kons spene för att tömma den på innehåll.

Thu, 23 Nov 2017 08:15:00 +0000

Kristalltjuren som poddspel




Äntligen dags igen!

Vi spelar rollspel återvänder till Trakorien för att ta sig an Kristalltjuren. Följ Francus Gyllenhane och hans statister i Bythos!

Francus! Vad gör du vid mitt tangentbord?

Mon, 13 Nov 2017 18:34:00 +0000

Ravland kickstartar





Alldeles nyss öppnade kickstartern för Fria Ligans spel ”Forbidden Lands”. Jag har arbetat en hel med spelet under våren och sommaren: hittat på settingen liksom alla platser och personer, skrivit världshistorien och hittills konstruerat nio äventyrsplatser. Spelet kommer att tryckas i en svensk och en engelsk version. Den svenska arbetstiteln är för närvarande ”Ärans väg”.

Det har varit väldigt spännande att, åtminstone tillfälligt, lämna Trakorien och hitta på något helt nytt och annorlunda. Utgångspunkten har varit Nisse Gullikssons teckningar från 1980-talets klassiska utgåvor av Drakar och Demoner. Idén till spelet uppstod som en spinoff till konstboken med Nisses teckningar, och de som backade boken kommer därmed gratis att få spelet som pdf. Denna kickstarter handlar om en tryckt utgåva i kartong med inbundna regelböcker!



Orch av Nisse Gulliksson

Det var alltså givet att spelmiljön förutom människor skulle innehålla orcher, alver, dvärgar, levande döda, mytiska bestar etc, men ambitionen var att göra något nytt av dem utan att för den skull gå för långt ifrån det förväntade. Själv tycker jag att det fungerat mycket bra, att hotande spretighet och klichéer istället känns som en fräsch helhet. Exempelvis inspirerades jag av Nisses flinande, kaxiga bild av en rese och gjorde resarna till anarkistiska järnåldershårdrockare med ett säreget ursprung som avslöjas i spelet.

En annan förutsättning var att spelet skulle vara så öppet som möjligt och därför är alla äventyrsplatser fristående, samtidigt som de kan knytas samman till en kampanj om spelbordet så önskar. Min ambition har varit att varje plats ska innehålla bakomliggande, dolda konflikter, där spelarna kan välja sida. De bestämmer vad de vill göra och hur, ofta i konkurrens med andra.

Slavhandlarnas by Korpehåla / Ravenhole, ritad av Niklas Brandt

Ytterligare en förutsättning var att spelarna inte ska behöva plugga in världen på förhand utan kunna grabba en äventyrsplats och sätta igång utan stora förberedelser. Lösningen blev här att världen (egentligen ett landområde stort som mellansverige, där eventuella expansioner kommer att kartlägga grannländer) legat under en mystisk blodsdimma under de senaste tvåhundra åren. Möjligheten att resa har varit mycket begränsad, men nu har dimman oförklarligt (?) lyfts.

Äventyrarna kommer alltså att upptäcka världen parallellt med spelarna. Ravlands bakomliggande, tolvhundraåriga historia som lett till dagens situation kommer att framgå bit för bit under äventyrandet, liksom de kvarstående problemen, att angripa för den som känner sig så hågad.

Jag ser verkligen fram emot spelets lansering. Grunden känns solid även om mycket detaljer och krydda ska till under tiden fram till publicering.

Spelet ska släppas i juni 2018, samtidigt i engelsk och svensk version.

Thu, 21 Sep 2017 12:02:00 +0000

Simulacrum

Yul Brynner

Anthony Hopkins är en mycket skicklig skådespelare. Vi har alla sett honom.
Eller har vi det? Jag har personligen aldrig sett Anthony Hopkins, utan bara färgmönster på skärm och papper som jag förmodar sammanfaller med det jag skulle se om jag verkligen mötte honom. På samma sätt har jag inte hört hans röst utan bara elektroniska inspelningar som jag antar representerar hans verkliga röst även om ljudet säkert har lagts tillrätta.
Kanske är han en konstruktion, vad vet jag?

Senast såg jag (förmodligen) Anthony Hopkins i TV-serien ”Westworld”, vars första säsong jag avslutade igår. Serien, liksom boken och filmen, handlar om en westernmiljö befolkad av konstgjorda människor. Dit åker rika för att bete sig som svin utan efterräkningar. Liksom filmerna ”Blade Runner” och ”Ex Machina” och den svenska TV-serien ”Äkta människor” handlar Westworld om skillnaden mellan människor och nästan mänskliga maskiner – frågeställningar som blir alltmer akuta.

En intressant fråga i sammanhanget är var gränsen går bortom vilken avbilden – simulacrum – kan accepteras som original. Mer specifikt: när ska intelligenta maskiner behandlas som medvetna individer och vilka rättigheter ska de då ges? Vissa skulle kanske säga att en maskin aldrig kan utveckla mänskligt medvetande, men serien Westworld, liksom mer seriösa tänkare, menar att det spelar ingen roll. Det räcker med att något simuleras som inte längre kan skiljas från medvetande.

Film i sig har uppenbarligen redan passerat gränsen för accepterat simulacrum eftersom vi anser oss ha sett och hört Anthony Hopkins trots att vi egentligen bara har sett och hört hans avbild. Intressant nog förekommer Anthony Hopkins i ungdomlig upplaga i Westworld. Vi förstår visserligen – än så länge – att det rör sig om en datorsimulerad version, men accepterar den ändå eftersom den visar stora likheter med ett original vilket vi heller aldrig sett. På samma sätt hade Peter Cushing en ganska stor roll i senaste Star Wars-filmen trots att han varit död sedan 1994.

Westworld har viktiga saker att säga om förhållandet mellan äkta och konstgjorda människor.
Eller har den det? Jag tycker mig på senare år ha sett simuleringskonsten utvidgas även till tankegods – det kan röra politik, debatt, kultur eller förmenta djupsinnigheter på det hela taget, där det viktiga inte är att autentiska visdomar sägs utan att något vist förefaller sägas. Låter något klokt och plausibelt så kan det ofta uppfattas som klokt och plausibelt. Detsamma gäller val av ämne: en film, pjäs eller artikel kan handla om exempelvis invandring, HTBQ, medicinsk forskning eller andra brännande frågor utan att för den skull tillföra något vettigt till ämnet.

HBO, Netflix och liknande producenter av TV-serier har på senare år blivit mycket bra på att producera förment känslomässigt och intellektuellt djup. Både Westworld och True Detective tycker jag är fantastiska produktioner med skarp dialog och suveränt skådespeleri, men i båda fallen har jag funderat över vad det hela tankemässigt mynnade ut i och mest sett en suffle. Ett användbart verktyg för att skilja det kloka från det förment kloka är att beakta upphovsmännens intresse. Politiker vill att vi ska rösta på dem och HBO att vi ska titta så att de kan tjäna pengar, medan exempelvis Wittgenstein brann för det han gjorde och dessutom är död så att han inte längre har några intressen alls att försvara, liksom Hannah Arendt brann för sin kontroversiella syn på nazismen som banalitet trots att den var mycket impopulär bland hennes egna.

Kanske är det med simulerade visdomar som med de datoranimerade versionerna av Anthony Hopkins och Peter Cushing – att de ännu inte riktigt håller måttet rent tekniskt? Man kan bäva för dagen när artificiella intelligenser simulerar klokskap som inte längre kan skiljas från äkta vara, fast å andra sidan kommer vi den dagen definitionsmässigt inte att märka något.

Sat, 16 Sep 2017 09:09:00 +0000

Trakorisk Chili

Chilipeppar från växthuset
Jag har experimenterat lite med att göra en chiligryta och eftersom jag blandat från olika källor tänkte jag skriva ner receptet någonstans. Varför inte här? Grytan kanske inte är klassisk, men riktigt god och bra att frysa in för vinterbruk.

* Två kilo högrev putsas och skäres i stora tärningar, stek i omgångar för yta och ner i stor gryta
* Stek ett par gula hackade lökar och häll i.
* Lägg i en hel vitlök med skalet kvar (ta bort blast och löst skal och skär av toppen)
* Ta bort stjälk och kärnor ur torkade chilifrukter: en ancho, en chiptotle, en guajillo. Koka dem i lättsaltat vatten 15 min och låt svalna. Slå bort vattnet. Grovhacka chilin och lägg i grytan. (Chili är starkt. Akta er för kokångan och peta er inte i ansiktet de närmaste timmarna)
* Finhacka två färska jalapeños och en spansk peppar och lägg i (ta bort skaft och kärnor först). Dessa hade jag från egen odling.
* Slå på en halv liter ljus öl
* Lägg i kryddor: 3/4 msk spiskummin, 1/2 tsk mald korianderfrö, 1 krm mald kanel, 1,5 msk rökt paprikapulver, 2 msk torkad oregano
* Lägg i tre buljongtärningar / konc fond
* Lägg i två msk tomatpure, 1 msk muskovadosocker, 1 msk nescafepulver (eller lite starkt kaffe)

– Blanda och koka tre timmar. Rör då och då försiktigt.

– Med en timme kvar:
* blanda i en halv dl grovt polentamjöl (ger simmighet)
* Blanda i ett kilo blandade bönor (avrunnen mängd)

– Med tio minuter kvar:
* blanda i 40g mörk choklad eller en msk kakao

– När det är klart:
Smaka och salta – tror det blev 1,5 tsk salt för min del.
Ta upp vitlöken och låt den svalna. Krama ur innehållet ner i grytan och rör om. Kasta skalet.

Serveras till exempel med en klick gräddfil, nachos och guacamole gjord på färska avogadros.

Thu, 31 Aug 2017 09:05:00 +0000

Rost och Heme


Så här i sommarmånaderna skriver jag äventyr till Fria ligans retrorollspel byggt på Nisse Gullikssons klassiska spelbilder. En av illustratörerna är Niklas Brandt som skissat på två avgudabilder.

Gudaparet Rost och Heme är inte särskilt trevliga eftersom de hängivna rostbröderna offrar både djur och människor till dem. Gudarna representerar järn och trä, de ämnen som människorna tillverkar sina verktyg av och vilka därigenom låter dem härska över landen. Den vridna träfiguren av Heme har som vissa kanske anar hämtat inspiration från Vildhjärtas figurer. Mer till hösten!


Tue, 18 Jul 2017 08:13:00 +0000

Nya tag


Nya tag i romanskrivandet! Äntligen har Symposions nyöversättning av ”Så talade Zarathustra” kommit ut så att jag slipper Wilhelm Peterson-Bergers hopplöst ålderdomliga version från 1913.

Jag läser för närvarande boken tillsammans med Plutarchos redogörelser för bröderna Tiberius och Caius Gracchus liv i Republiken Rom, Dessa berättelser kunde jag enkelt hämta i engelsk översättning från Projekt Gutenberg. På samma ställe finns Nietzsches Zarathustra i original så att jag kan jämföra enstaka meningar när jag vill citera.

Det slår mig hur fräscha Plutarchos texter känns liksom motsvarande av Titus Livius trots att de skrevs för nästan tvåtusen år sedan. Jag har läst ett antal sentida biografier om romarriket av författare som Tom Holland och Adrian Goldsworthy och det är påtagligt hur mycket dessa kunnat plocka direkt från de äldre källorna, inte minst när det gäller pikanta detaljer. En anekdot hos Plutarchos som känns väldigt trakorisk är när senatens diktator in spe, Lucius Opimius, utlyser en belöning i guld motsvarande vikten av Caius Gracchus huvud för den som levererar det. Prisjägaren karvar då ur Caius hjärna för att istället fylla håligheten med bly och därmed öka vinsten. Bluffen avslöjas emellertid och skojaren blir utan ersättning.

På samma sätt tyckte jag att Robert Graves romaner om kejsar Claudius hämtat väldigt mycket från Suetonius kejsarbiografier.

Vad har alltså Zarathustra och Graccherna med mitt skrivande att göra? Jo, jag har en (i min mening) väldigt kul idé där alla dessa personer dyker upp i vår samtid liksom för övrigt Hannah Arendt och Sancho Panza från Don Quijote. Miljön och det teoretiska sammanhanget har jag länge haft ganska klart för mig, och nu mejslar på är själva intrigen för att få en bra progress i romanen. Jag siktar på en ensam bok i mer normalt romanformat, en ganska vildsint historia som lutar åt magisk realism, komedi och samhällskritik på filosofisk grund. Mer följer!

Thu, 08 Jun 2017 09:18:00 +0000

Läsning under lupp

Nu har Svavelvinter avhandlats akademiskt. Den inte obekante Daniel Lehto har skrivit en B-uppsats i litteraturvetenskap vid Umeå universitet där han jämför berättande i rollspel och roman. Eftersom Svavelvinter finns både som roman och som (två) rollspel tyckte han att berättelsen lämpade sig väl för en sådan jämförelse.

Uppsatsen heter ”När läsaren blir fokalisator” och den intresserade kan läsa den här.

Förutom att använda facklitteratur intervjuade Daniel mig under gång, konversationer som finns återgivna i uppsatsen. En springande punkt är hur jag som spelkonstruktör kan skriva en proto-historia vars handling jag själv inte kontrollerar. Romanförfattaren styr ju handlingen in i minsta detalj (nåja). Dock vill jag framhålla att även en romanförfattare använder liknande tekniker som en rollspelskonstruktör genom att berättelsen egentligen inte uppstår förrän i läsarens huvud. Därmed måste läsarens lämnas utrymme att tolka och fylla i även en romantext så att inte heller den litteräre författaren egentligen kontrollerar sitt verk.

Jag får erkänna att jag aldrig hade hört ordet fokalisator tidigare. Skulle jag tvingats gissa hade jag satsat på en överstepräst i någon obskyr framtida sekt, men det rör sig här om vem som berättar historien i ett verk, vems ögon vi använder så att säga.

De slutsatser Lehto drar är att det är stor skillnad mellan formaten och att det inte finns särskilt mycket gjort rörande rollspelen på området. Han ser därför sin uppsats som en förstudie inför djupare forskning på området.

Mon, 05 Jun 2017 10:08:00 +0000

Beröm och besvikelse



I en intervju beskrev Jonas Bonnier författande som ”en evig spiral av hybris och besvikelse”. Jag delade orden på nätet eftersom jag fann dem träffande och då frågade Johan Anglemark:

”Erik, hur bra är du på att ta åt dig av allt beröm och dina utmärkta försäljningssiffror och bortse från dem som har svårt för dina böcker? Det är ju en konst att balansera det där, att slicka i sig av berömmet och låta självkänslan stärkas, och att hantera negativ kritik på ett konstruktivt sätt (dvs ta åt sig det som är värt att ta åt sig, men att inte låta sig nedslås). Det är ju trots allt ditt urtagna hjärta som dinglar där på en krok.”

Frågan är både aktuell och intressant. Jag brukar ta upp ämnet på föreläsningar för aspirerande författare – oftast utan att riktigt få till det eftersom åhörarna ofta inte fått erfarenheten att diskutera just detta och jag själv famlar efter begreppen. Dock tycker jag att Freuds gamla koncept med Id – Ego – Superego beskriver saken ganska bra:

Id, eller detet är det lilla barnet i mig som vill ha allt nu! Det äter upp allt godis genast och lägger sig och skriker på golvet när det inte omedelbart får som det vill. Det är driftstyrt. Det är Donald Trump.

Superegot eller överjaget föreläser föraktfullt över vad som passar sig och är kutym, om moral och om vad mormor skulle säga. Det meddelar ”Den andres blick” för att tala med Sartre. På det hela taget säger superegot nej till Id:ets krav.

Egot eller jaget är förhandlaren fångad mellan de två andra, den rationellt vuxna och erfarna delen av mig som försöker hitta en fungerande kompromiss.

Författarens triad
Som författare lever jag i en pågående kamp mellan dessa tre aspekter. Superegot vet hur romaner borde skrivas, men klarar inte av att skriva några själv eftersom bara Id:et kan leva i scener, hata, älska och känna skräck med bokens figurer och sedan lystet smaka på de alternativa ord som erbjuder sig för att beskriva upplevelsen. Id:et saknar å andra sidan den planeringsförmåga och det omdöme som krävs för att sålla bland excesser och få till en begriplig berättelse som även andra kan uppskatta. Id:et intresserar sig för andra bara som instrument för den egna njutningen och plågan.
Egot är skrivandets administratör som sållar Id:ets flöde och på lagom distans sneglar mot superegot för att bedöma vad som är gångbart.

Som läsare och filmtittare är jag personligen ointresserad av fiktion utan Id:ets bakomliggande passion. Anar jag marknadsanpassning och publikfrieri som bakomliggande drivkraft blir jag direkt avtänd. Därmed inte sagt att jag har något emot kommersiellt framgångsrik fiktion, bara framgången kommer genom passion och vision snarare än via massiv marknadsföring, plagiering av tidigare framgångar eller manipulation. Därför ogillar jag exempelvis Star Wars men älskar Toy Story-filmerna.

Beröm och besvikelse
Åter till inlägget titel. Som författare har jag inte råd att stänga ute någon av de tre syskonen eftersom alla är livsviktiga för mitt arbete. Jag lägger Id:ets hela passion i mitt kreativa arbete; det är som Johan säger mitt urtagna hjärta som dinglar på kroken. Samtidigt kräver författande de två modererande aspekterna, särskilt under redigeringen. När jag får beröm respektive kritik, berättigad eller ej, så kommer alla tre delarna av mig att reagera:

  • Id om beröm: Jag är Gud! Genom mig har världen äntligen fått sin litterära frälsare. Fast vad fan menar käringen med sitt ”men” på rad tjugosex?
  • Id om kritik: Jag hatar dem! Jag ska gräva upp deras förfäders ben och pinka på dem! (Det här låter ganska mycket som draken Blatifagus slår det mig).
  • Superegot om beröm: Jaha, men det var tur att jag strök ner kapitel fjorton, annars hade det nog låtit annorlunda (superegot är inte så intresserat av beröm utan snarast förnärmat över att tvingas se Id:et flaxa av glädje)
  • Superegot om kritik: Vad var det jag sa? Tänker du lyssna på mig nu då?
  • Egot om beröm: *Suck!* ( av lättnad). Undrar vem den där franska författaren är som de säger att jag influerats av?
  • Egot om kritik: *Suck* (av uppgivenhet) Varför skriver jag egentligen? Fast de kanske har några berättigade poänger. Jag får ta till mig läxan. (Lyfter motvilligt pennan och ser med avsmak på den)
Personligen försöker jag hantera detta genom att släppa fram Id:ets omedelbara reaktion under en begränsad tid. Egot låter Id hållas men ser till så att det inte agerar i affekt. Id:et tröttnar snart och kan dessutom ganska lätt distraheras. Beröm är nästan farligare i sammanhanget än kritik eftersom det leder till berusning och omdömeslös förförelse. Samtidigt måste man låta unna sig den vilda glädjen under en tid efter allt arbete. Superegots snörpta mun kan lämnas därhän i båda tillstånden. Det får meddela sina synpunkter till egot i punktform och egot behandlar dem för att se om de innehåller någon substans när det finns tid och Id:et sover.

Sedan egot gjort sin bedömning kvarstår slutsatser för vad som kan göras annorlunda nästa gång liksom eventuell kvarstående kärlek respektive agg som i nyktert tillstånd ansetts vara berättigade. Då är det dags att ta sig an nästa projekt.



Sat, 13 May 2017 08:09:00 +0000

Hilsen fra Danmark

Jacob iförd formell Kastykerstass inför studiebesök i Tricilves affärskvarter

Jag bad min purfärske danske översättare Jacob Hedegaard Pedersen att presentera sig här på bloggen. Detta må vara hans första översättningsprojekt, men han är själv publicerad fantastikförfattare i Danmark och jag tycker att det ska bli väldigt spännande! En av mina trogna redaktörer, Robin Iversen, är därtill halvdansk och dubbelspråkig, så det är upplagt för ett nordisk-trakoriskt smörgåsbord med såväl smørrebrød och råtta-på-spett som sotare, syrade langocker och ”en lille en”.

Välkommen till Trakorien, Jacob! Gå inte för nära vattnet på sydstränderna och betala inget i Tricilve innan du inspekterat och faktiskt håller det i händerna! 

Nödvändig utrustning på plats inför expeditionen till Vulferveden


Hej


Mit navn er Jacob Hedegaard Pedersen. Jeg er dansk forfatter og forlægger, som nu har kastet sig over arbejdet med at oversætte 'Svavelvinter' fra svensk til dansk.


Jeg glæder mig meget til arbejdet, der er min debut som oversætter. Som forfatter mestrer jeg i al beskedenhed det danske sprog til fulde, hvilket gør det til en sjov og inspirerende leg at oversætte de svenske gloser til brugbare danske fortællinger. 'Svavelvinter', som jeg tænker, kommer til at hedde 'Svovlvinter' på dansk, er en fantastisk fortælling, der pirrede mig, da jeg læste den. Jeg tænkte straks, at dette her var den skandinaviske udgave af 'Game of Thrones.'


Da jeg var et ungt menneske, spillede jeg en del rollespil. Vi byggede en hel verden op, som havde forskellige magtstrukturer i de forskellige lande og et farverigt persongalleri – alt sammen med et nordisk præg. Det var derfor lidt som at komme hjem at sidde og læse om Trakorien.


Som forfatter har jeg skrevet en række horrorromaner, der inspirerede af Stephen King og Dean R. Koonz, henvender sig til voksne læsere. Min første udgivelse, novellesamlingen 'Dyret' (1995), fik både en fin og forfærdelig modtagelse – men blev bemærket bl.a. i Norge. Siden udkom fire horrorromaner uden stor bevågenhed.


I 2001-05 skrev jeg en fantasyserie for børn og unge, 'Dværgenes Krønike', der byggede på de rollespil, jeg var med til at spille som ung. Noget, jeg kan forstå, også gør sig gældende for fortællingen om den femte konfluks. Ikke noget under, at det at læse 'Svavelvinter' var som at komme hjem.


Sidenhen har jeg været med til at stifte Dansk Horror Selskab, der arbejder på at løfte horrorgenren til en mondæn og mainstream-genre, som flere vil læse. I sommeren 2015 udgav jeg romanen 'Skrevet i Sneen', der er delvist autobiografisk.


Derudover har jeg undervist på forskellige forfatterskoler for børn og unge i Danmark. Jeg har også været med til at grundlægge og ejer en del af forlaget DreamLitt, som også er det forlag, der udgiver 'Svavelvinter' og resten af serien på dansk.


Arbejdet med 'Svavelvinter' kommer til at forløbe hen over sommeren og efteråret 2017, og med udgivelse i foråret 2018. Og egentlig har jeg kun et spørgsmål, før jeg rigtig kan komme i gang med arbejdet:


Erik, kan du lære mig at spille smickelbräde?

Fri, 28 Apr 2017 07:32:00 +0000

Vanderland snart på fickan



Min förlagsredaktör Ola Wallin meddelar att pocketversionen av Vanderland idag går till tryck. Den processen ska enligt honom vara snabb så att färdiga böcker är att vänta inom ett par-tre veckor.

Boken är densamma som den inbundna förutom att ett tjugotal korrfel rättats sedan de påpekats av mina uppmärksamma läsare Martin Andersson och Mikael Svanberg. Jag bifogar rättelserna nedan om någon är nyfiken på hur detta går till.


Wed, 26 Apr 2017 09:01:00 +0000

Japaner japaner

L'Uomo Vitruviano av Leonard da Vinci
Lite kuriosa i sant trakorisk anda.

För någon månad sedan härbärgerade jag en gammal vän till min storasyster Eva, en polskfödd men kosmopolitisk antropolog vid namn Marek Kaminski. Han disputerade vid Göteborgs universitet redan 1980 med en avhandling om romska flyktingar och pratar flytande svenska. Nu bor han sedan många år i Japan – vi diskuterade bland annat metal eftersom hans dotter är professionell hårdrocksångerska.

Denne rörlige man är också rådgivare och inspiratör i Toshibas ledningsgrupp för Research and Development, där man just håller en seminarieserie om kreativt tänkande. Nu har material om Trakorien och konfluxsviten delats ut i gruppen under tre möten. Marek tyckte uppenbarligen att min brokiga bakgrund i data-, veterinär- och spelbranschen i kombination med författandet var ett bra exempel på modernt renässanstänkande. Seminariegruppen är tänkt att stimulera det korskulturella så att den japanska ledningsgruppen bättre ska förstå hur västerlänningar fungerar.

Det är mig förstås en lika stor ära som förunderlig kuriositet att figurera som västerländsk renässansmänniska inför Toshibas ledning. Därtill räknar trakoriska krämare redan hem fördelaktiga Jih-punska kontrakt.

Marek ”Obi Wan” Kaminski och författaren.
I bakgrunden dolken Demens över mjölk.

Thu, 23 Mar 2017 11:25:00 +0000

Nisseland

Nisseland är mitt eget arbetsnamn på Fria ligans nya rollspel med Nils Gullikssons bilder som bas – tror inte att det blir spelets slutliga namn. Världen jag mejslar ut artar sig på ett intressant sätt, med enkel grund men stor komplexitet att gräva i för den som så vill. Här lite inspiration jag använt:

Zytera skissad i kol av barden Merigall

Tiggaren vid elden
Omkring tiggarn från Varassa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om gångare och vargmän och om fruktansvärda ting,
om sin fruktan sjöng han hela natten lång:

”Det är något bortom bergen, bortom skriken bortom dimman,
det är något inom slöjor, bakom kalla hjärtans sår.
Hören — något går och viskar, går och lockar er och kvider:
'Kom till oss, ty denna jorden skall beständigt bliva vår!'”
Efter Dan Andersson
Bild av Leonardo da Vinci 

Sun, 19 Mar 2017 18:18:00 +0000

Bild
Bild

Kommentera sidan

Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.

Kommentar:

Skriv "Jag är människa" för att visa att du inte är en bot: